Du har gjort som de sa. Du har byggt produkten och nu kommer kunderna. Livet leker och du börjar drömma drömmar om det alltid så hägrande tillståndet som kallas “ekonomiskt oberoende” och gör även upp planer som innehåller både sportbilar och sommarboende på någon solkust i medelhavsområdet.

Då, som en blixt från en klarblå himmel dimper det ner ett mail i din inkorg som får blodet i dina ådror att frysa till is. Mailet är korthugget och mycket affärsmässigt. Kunden vill avsluta sitt konto och flytta sin information till en konkurrents produkt.

Nu ställs du inför två val. Ska du neka kunden tillgång till sin information eller ska du hjälpa kunden så mycket du bara kan?

Att välja att hålla kundens information som gisslan kan kännas frestande. Att ha det som en strategi för att behålla kunder är en lyx som stora företag kan hålla sig med och du är inte ett stort företag.

Att hjälpa kunden att migrera sin information på ett smidigt sätt kan tyckas vara kontraintuitivt och något som vilken företagsekonom som helst skulle avråda ifrån då du inte kan uppnå den av vissa så hett efterlängtade leverantörsinlåsningen.

Om du har spelat dina kort rätt så har kunden så här långt haft en angenäm kontakt med din produkt. Varför låta den ta slut samtidigt som kunden lämnar dig? Tog det två minuter för kunden att börja använda din produkt så skall det ta två minuter att lämna din produkt.

Bygg in en exitstrategi för kunden i din produkt och gör ingen hemlighet av att den finns. Gör den rent av till en konkurrensfördel.

Genom att gör det klart för kunden att informationen som den kommer att skapa och lagra inte kommer att hållas som gisslan så upplever kunden att du är en schysst leverantör som spelar med öppna kort och som i möjligaste mån vill ha nöjda kunder.